Sista juni

Jaha, den här bloggen började ju inte så bra... Inga inlägg...

Jag har känt mig så otroligt tom på sista tiden. Jag kan inte tänka och har inget att säga. Inte till nån. Trots att depressionen är mycket bättre. Jag har mått rätt bra. Men har ändå inga ord. Jag har i och för sig bara varit utskriven från avdelningen i en dryg vecka, inser jag när jag tittar i almanackan, så man kanske inte kan förvänta sig att man ska hoppa högt av lycka. Men jag hade åtminstone önskat att jag kände mig mindre tom.

Nästan tre månader har jag spenderat på sluten psykiatrisk avdelning. För depression. Det är svårt att tänka sig att jag var där så länge. Det kändes inte som så lång tid, förutom att det var en halvmeter snö när jag blev inlagd och högsommar när jag kom ut. Så tid hade ju uppenbarligen gått. Fast jag har ingen riktig uppfattning om hur länge. Och jag ska aldrig mer dit, det har jag i alla fall bestämt mig för.

Inte ens till psykologen eller samtalsstödet har jag något att säga. Men samtalsstödet, som jag i fortsättningen kallar L, verkade i alla fall glad över att midsommar hade gått bra. Den spenderades med ca 15 andra i en lummig villaträdgård. Och jag lyckades vara rätt social och stannade hyfsat länge (även om jag var den första som gick).

I måndags träffade jag B, som jag lärde känna på avdelningen. Det kändes väldigt bra att träffa honom, jag kunde slappna av och behövde inte spela nån roll. Han har ju sett mig gråtandes och mitt i panikattacker, så jag behöver inte låtsas inför honom. Vi drack öl, åt sushi och spelade biljard. Det var en bra dag. Men idag är inte bra.

Jag vaknade mitt i en obehaglig dröm, och ångesten från drömmen vill inte släppa. Det är som att jag inte lyckas vakna ordentligt, trots att jag inte ens minns vad jag drömde längre. Ångesten bara ligger och lurar under ytan, trots att jag inte ens minns vad jag drömde ändå. Men jag har ändå lyckats göra en del idag: träffat L, varit i stan och köpt blommor och nya möbler till balkongen. Så jag kanske ska vara nöjd med det och nu bara försöka hantera ångesten så mycket jag kan. I natt kommer D hem igen. Det ska bli skönt. Jag har saknat honom.