Jag har känt mig så ledsen hela dagen idag. Som att jag ska börja gråta vilken sekund som helst hela tiden. Det är konstigt det där med gråten, jag är livrädd för den. Jag vet inte varför, men det är extremt ångestladdat för mig att gråta. När gråten ligger och lurar under ytan hela tiden som i dag går jag runt med en ganska konstant hög ångestnivå, vilket gör att jag mår ännu sämre.
Men det kommer lite tårar ibland i alla fall. Före denna våren hade jag inte gråtit på jättemånga år, jag kunde inte gråta. Det jobbiga är att jag gråter inte tillräckligt, jag får inte ut allt så det kan kännas som en lättnad att gråta. Det ger mest ångest och gör mig fullständigt slut. Men P och L säger att jag måste lära mig gråta igen för att det ska ge mig lättnad.
På något sätt lärde jag mig av med att gråta någon gång när jag var liten. Hur och varför vet jag inte riktigt, jag kan inte minnas det. Men nu måste jag lära mig att gråta igen. Det är ett av mina projekt i sommar, att lära mig att gråta. Det låter lite sorgligt. Men förhoppningsvis kan det lära mig att komma i bättre kontakt med mina känslor, och gråten och ledsenheten är en känsla jag måste komma i kontakt med.
P kallar det jag ägnar mig åt för "dissociativa affektundvikanden", jag är helt enkelt rädd för känslor och tränger bort dem. Terapin ska bland annat hjälpa mig att sluta med det, sluta vara rädd för känslor och tränga bort dem. För att i stället känna. Det är jätteläskigt. Men de säger att det kommer hjälpa mig att må mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar