Jag kom precis hem från bio, jag såg den israelisk-palestinska filmen Ajami. En otroligt stark och gripande berättelse som du absolut ska se om du får möjlighet. Den kändes som ett knytnävsslag i magen.
När ljuset tändes och eftertexterna börjat rulla kände jag mig för ett ögonblick som någon annan. Allt som snurrat och orsakat kaos i huvudet var borta och jag kände mig helt tom. Fast på ett skönt sätt. Jag älskar ögonblicket när ljuset börjar tändas och man vaknar till som ur en dvala och för några få sekunder vet man inte vad som är verklighet.
Det är bra att få lite perspektiv på saker också, det är så lätt att bli fullständigt uppslukad av sina egna problem. När allt kommer omkring har jag det trots allt ganska bra.
När jag kom ut från bion hade det regnat och luften kändes ren och lätt att andas. Nu sjunker jag ner i soffan, lyssnar på Bob hund och läser Nina Hemmingssons fantastiska "Jag är din flickvän nu". Som sagt, jag kunde ha det värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar