Sorgset slut på en bra sommar

Jaha. Nu börjar sommaren snart ta slut. Den har varit jättebra. Faktiskt. Det känns väldigt skönt.

Fast den slutade i sorg. D och jag har bestämt oss för att ta en paus. Så nu sitter jag ensam i stan i en kompis lägenhet som jag lånat några veckor. Jag kände att jag var tvungen att komma hemifrån, jag klarade inte av att gå där och låtsas som om ingenting hänt.

Jag vet ingenting just nu. Det känns som att bottnen tyckts bort och jag svävar ovanför ett svart hål utan botten. Jag har ingen aning om vad som kommer hända nu. Och jag är livrädd. Vi har bestämt att inte ses nu på några veckor så länge jag bor här. Fast jag tror inte några veckor räcker, det är ju ingen tid alls. Så jag vet inte vad som händer sen. Och just nu orkar jag inte tänka på det.

Jag försöker bara klara en dag i taget. Och stå ut 1,5 vecka till tills P är tillbaka från semestern. Hur nu det ska gå.

Jag är så fruktansvärt, otroligt ledsen.