Om några timmar ska jag träffa P. Det känns som extremt längesedan sist, även om det bara är fyra veckor. Men det har hänt så otroligt mycket.
Jag är lite rädd för att jag kommer komma dit och inte få ur mig ett ord. Men jag tror inte det. Jag har funderat en del på sista tiden och kommit fram till att ett av mina största problem just nu är att jag inte kan prata om saker.
Det är som att det blir fullständigt tomt i huvudet och jag får inte ur mig ett ord. För att jag skäms så mycket när jag hör mig själv prata om saker. Jag kan inte ta orden i min mun. Att säga "jag blev utsatt för sexuella övergrepp när jag var barn" är fullständigt omöjligt att säga. Och skammen och skuldkänslorna blir på nåt sätt ännu tyngre när jag håller det inom mig.
För vad jag behöver just nu är att prata om saker. Bara prata och prata, för då kan jag förminska skamkänslorna lite för varje gång. Varje gång jag säger det skäms jag lite, lite mindre. Så i höst ska jag verkligen anstränga mig för att försöka prata ur mig allt, allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar